21/2-09 klockan är runt 22.30 på kvällen och denna bilden dimper ner i min mobil.
Jag är borta själv förta kvällen sedan förlossningen, ute i Gråbo hos min goda vän Anjelica på tjejkväll.
Robert var alltså ensam hemma i några timmar för allra första gången med Ayla och allt gick bra, han hade fått bära runt på henne precis hela tiden dock och var väldigt trött i ryggen men annars gick allt bra. Med denna bilden så meddelade han att nu åker vi! När det var dags för dem att åka hemmifrån och komma för att hämta mig.
Och jag minns så väl den känslan när jag fick se Ayla igen på kvällen, vilken enorm saknad på bara någon timma man kan bygga upp! Och det bästa av allt, hon log och sken upp som en liten sol när hon fick syn på mig.
Då smälte mitt hjärta rejält, och det gör det fortfarande då jag får ett sådant härligt leende som den kvällen.
Och hörreni, visst är det en ENORM skillnad på hennes hemangiom!
Här är ungefär 2½vecka innan vi började behandlingen med propranololen, och ja i förgående inlägg kan ni se en bild tagen igår och ja, ni ser ju skillnaden!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar