Första stoppet blev som sagt Hooverdam som bara ligger lite drygt en timmes bilresa ifrån Las Vegas.
Måste faktiskt säga att jag blev lite besviken när vi väl var där, trodde det skulle vara mycket större än vad det är!
Efter att ha sett det på tv massvis med gånger så trodde man att den skulle vara bra mycket bredare än vad den egentligen är, men hög det var den!
Vägen till Grand Canyon följer en bit av den gammla legendariska Rout66!
Vi stannade till vid ett Subway för att inta lite lunch och ge Ayla lite mat + blöjbyte när vi hade ca 1½-2 timmar kvar innan vi var framme.
Bredvid våran fina hyrbil på parkeringen så stod det en himla fin pärla!
Undrar jag hur man kommer in i den bilen?
Antagligen klättra över från passagerarsätet kan jag tänka mig haha
Förardörren var fastknuten med rep och bubbelplast för att hållas på plats!
Här har vi alldeles nyss kommit fram till mäktiga Grand Canyon.
Helt otrolig upplevelse att få se det, förstår inte riktigt att naturen har skapat detta.
Man känner sig rätt så liten när man står där och tittar ned över räcket på det ca 1.6km långa djupet.
Det finns många olika utkiksplatser där man kunna stanna, vi stannade bara till på två av dem och kände oss nöjda med det.
Här har vi kommit fram till "huvud utkiksplatsen".
Där blev det återigen lite käk för Ayla toalett bestyr.
Massvis med foton blev det självklart oxå, har valt ut några utav favoriterna som ni får se här!
Vägen hem kändes som en evighet, stackars Ayla var så trött men hade så svårt att somna.
Tyckte så synd om henne som tvingades sitta fastspänd i bilstolen och hon vart så rädd för alla vägstreck, dem har sånna där "fåror" så det låter när bilen kör över dem så att man skall vakna utifall man råkat somna vid ratten.
Så varje gång vi körde om någon bil så vaknade hon till och gallskrek stackarn, vela bara lyfta upp och krama om henne!
Tillslut så somnade hon iaf och fick sova några timmar, en hel banan tröck hon i sig oxå som jag fick sitta och mosa i en liten kopp bak i bilen och ge henne med en liten sked.
Naturen längst med vägen är verkligen häftig den med, att se hur det skifar ifrån gröna skogar och berg i Arizona till bara stenig, bergrik öken i Nevada samtisigt som solen sänkte sig sakta ned inför natten var riktigt häftigt!
Efter att vi kommit tillbaka till Las Vegas så var kl strax efter 22 på kvällen, vi lämnade in bilen igen och tog en liten tur längst med Freemonth street (tror det hette så om jag inte minns helt fel) för att titta på bildspelet som dem har uppe i taket längst med en del av shopping gatan.
Hemma på hotellet igen så var det två extremt trötta små grisar som kröp ned i sängen medans jag tog tag i all packning och det tog några timmar in på natten innan jag lyckats stuva ihop det mesta och insåg att vi aldrig skulle lyckas få ned allt i de väskor vi hade med oss!
Det skulle få bli till att köpa en ny väska på flygplatsen på morgonen när vi kom dit.
Som jag skrev tidigare så var det ju krångel även med flyget hem, men det löste sig tillslut och på vägen mellan Las Vegas och Philadelphia hadde vi 3st säten för oss själva hela familjen så Ayla fick sitta emellan oss på en egen stol och somnade där gott och sov nästan hela resan.
När vi lämnade Philadelphia hade det hunnit blivit mörkt solen höll på att gå ned ordentligt.
Jag sov inte en blund nästan på hela den långa resan över Atlanten, jag fastnade med blicken ut genom fönstret och var helt facinerad över att se ett helt dygn passera uppe i luften.
När jag blickade frammåt genom fönstret så såg man solen och gryningen, blickade jag bakåt såg man hur mörkret kom smygandes tätt inpå och det kändes nästan som om vårt plan hade ett stort svart täcke efter sig som bredde sig ut över himlen.
Efter ett tag blev det helt becksvart i några minuter, då var solnedgången förbi och strax där efter började en helt otrolig soluppgång som sedan övergick till helt klart dagsljus.
Ayla sov största delen av flygresan och när vi kom fram till Arlanda så sov hon vidare i sjalen en sväng medans vi väntade på bagaget och taxin.
Hon vaknade till när jag satte ned henne i bilstolen i taxin och då var hon otroligt pigg och glad!
Vi stannade till nere i Arkaden i Märsta centrum efter att ha hämtat upp bilen på pappas parkering för lite middag och sedan började vi den ca3 timmar långa bilfärden upp till Bollnäs.
När vi väl var hemma hos mina föräldrar i Bollnäs så var vi oerhört trötta hela familjen och det blev inte många knop de närmsta dagarna.
Det var härligt att få komma iväg på semester, men inget slår att få komma hem igen!
Tudels!
