Trött

Trött och sliten känner jag mig, dags att hoppa ner i sängen strax tillsammans med lill och storgris!
Japps, lillgrisen blåvägrar ligg i sin säng i natt, vakna efter 2-3timmar och sedan har det varit gråt tills vi gav upp och Robert gick och la sig med henne på mage i vårt rum. Hoppas hon sover länge i morgon som kompensation istället!

Ayla har varit nära att skrämma livet ur mig 2gånger på 2-3 dagar nu dessutom.
Igår eller i förrigår var det nog tom, så stod hon upp i fotöljen och dunkade skallen i väggen så som hon brukar (knäppa unge jag vet)..

(Nu hör jag föresten lillgrisen prata så inge sova än inte *pust*)

Men ja för att återgå till saken, hon har en förkärlek till att dunsa skallen i väggen eller när hon sitter i bilstolen emot nackstödet. Vet inte riktigt hur vi ska få henne att sluta upp med det, alla väggar är inte playwood eller gips lixom.. Har hänt några gånger att hon suttit i soffan istället och gjort samma sak med skallen och där är det betongvägg! Inte så bra kanske, men hon lär sig inte fasten det blivit bra många smällar vid detta laget.
Iaf, vi har två stycken hyllor på väggen med filmer och på ena stod det ett fotografi på Robert när han är kring Aylas ålder ungefär skulle jag tro, och han sitter i öppnaspisen och käkar kol!
Det fotot trillade ner mot Ayla och glaset gick självklart i tusen bitar, stora och små.
Där jag satt i soffan såg det ut som att den träffade Aylas huvud och jag blir halvt panikslagen och bara skriker till Robert att plocka bort henne, hon fick den i skallen!!! Och känner hur pulsen går på max och jag får svårt att andas, Ayla skriker HÖGT och jag bara väntar på att få se massa blod rinna från hennes stackars lilla huvud eller små fötter (hon vill aldrig ha sockar på sig utan är barfota hela dagarna iprincip) men hon blir lugn så fort Robert fått upp henne och berättat för mig att den måste ha missat hennes huvud för de var inga spår av en smäll i huvudet på henne.

Allt bara brister för mig och jag försöker börja andas igen, länge sedan jag varit så rädd som då!
Dels att den hade kunnat träffa hennes huvud, den var inte mer än kanske ½cm ifrån och då hade det gått hål i skallen på henne! Eller att hon skulle bli så rädd och kasta sig från fotöljen och springa rätt över alla vassa glasbitar eller kasta sig och landa på dem och sköra sig sönder totalt.
Som tur var så gick allt bra, hon blev nog bara mest rädd för att jag blev halvt hysterisk och såg de värsta tänkbara framför mig.

Detta var tillfälle 1 att halvt skrämma ihjäl mig, tillfälle nr 2 utspelade sig idag..
Vi har plockat in bilstolen för bilen är på verkstan för att reparera skadorna som de gjorde på bilen efter reparationerna efter inbrottet, så den stod ute i hallen och Ayla klättrade på den och trotts att vi satt fast "gung spärren" så lyckades hon välta den, volta över och smacka till ner i golvet med en redig smäll!
Ett galltjut kommer efter och jag går dit för att trösta henne, jag satt i vardagsrummet.
När jag kommer till henne ligger hon halvt utslagen med ansiktet ner i golvet och gråter hejdlöst och gissa paniken när jag ser att hon ligger i en fin liten PÖL med BLOD!
Nästan sliter upp ungen för att kolla vart det kommer ifrån och det bara rinner ur munnen på stackarn.
Tvättar rent och försöker lokalisera vart det kommer ifrån, sitter tänderna kvar? Är ögonbrynet spräckt? Näsan som tagit smällen? Men det är inne i munnen, överläppen lyckas jag se efter en stund och ser då ett stort jack långt in mot den där "strängen" man har på överläppen.
Hon måste alltså ha sugit på överläppen eller något och slagit i så pass att det gått hål på insidan av läppen, när blod blandas med saliv så ser det ju ut att vara dubbel så mycket som det är och därav pölen misstänker jag.

Det slutade blöda efter en stund och hon börja härja på som vanligt, så inget som behöver sys iaf och tänderna verkar ha klarat sig fin fint och inge mer men än att hon har en lite fylligare överläpp nu än innan.

Tänka sig vad man får stå ut med som förälder!
Undrar jag hur många gånger man ska vara nära medvetslöshet pga rädsla av saker som denna lilla damen kommer hitta på under sitt förhoppningsvis långa liv...

Uttrycket "När man skaffar barn så bestämmer man sig för att ha sitt hjärta utanför kroppen"
Stämmer vekligen till punkt och pricka!

HUALIGEN!