Idag har vi varit ute i regnet och promenerat ned till barnmedicin Ayla och jag.
Det gick väll sådär, varken bra eller dåligt skulle man kunna säga, men lite orolig är man allt.
Läkaren trodde inte att det var ett affektanfall som vi trodde och "hoppades" på att det skulle vara eftersom det är helt ofarligt och oftast växer bort med åren.
Fick börja med att beskriva vad som hade hänt, hur graviditeten och förlossningen var om det var några komplikationer eller liknande. Hur länge vi var kvar på BB och om hon följer sin kurva som hon ska m.m
Sedan drog vi upp Aylas, Roberts och min sjukdomshistoria + om vi hade några sjukdomar i släkten, om någon lidit av krampanfall, epilepsianfall, feberkramper m.m
Därefter så fick jag klä av lillgrisen så lyssnade doktorn på hjärtat och lungorna, klämde lite på magen, kollade fontaneller och lyste i öronen.
Ayla var jätte duktig hela undersökningen och låg bara och flinade åt henne, och fick självklart massvis med beröm för det när undersökningen var färdig.
Läkaren faxade iväg papper om remiss till Drottning Silvias barnsjukhus (samma sjukhus som hon går på för hennes hemangiom) om en tid för EEG (kolla upp hjärnaktivitet och liknande) och några fler undersökningar då det bestämdes för att göra en utredning med detsamma eftersom hon är så pass liten fortfarande och hon förstod att vi var oroliga för henne.
Hon skulle göra allt hon kunna för att vi ska få en akut tid vilket innebär att vi då får en tid inom 2veckor trodde hon men om vi inte lyckas få en akut tid så kommer det dröja mellan 4-8veckor ca innan vi får någon tid.
Hon frågade en hel del ang. hemangiomet också om hon gjort någon röntgen för att se om hon har invertes m.m och det gjorde ju Ayla redan när hon var 3månader.
Hon var lite orolig för att det kunna ha uppstått någon invertes som trycker på något i hjärnan, så vi får verkligen hoppas att det INTE är något sådant!!! Vet inte vad jag tar mig till om det är så... Men jag tycker inte att det borde vara det eftersom hon faktiskt har gjort en magnetröntgen som inte visade några spår utav det och hon har sedan MR.en ätit propranolol och tycker ju att det borde fungera på invertes hemangiom också.
Men då när hon börja prata om tryck på hjärnan och grejer så spårar ju tankarna iväg till hjärtumörer och grejer, det vore det absolut värsta senariot. Men det borde inte vara något sådant heller eftersom hon utvecklas precis som hon ska, tom lite tidigare än många andra barn på många saker som hon har varit.
Efter träffen med läkaren så skickade hon iväg oss till labbet för provtagning och ekg. Det var tänkt att börja med blodprov men jag berättade att Ayla varit extremt mammig och pappig senaste tiden så det kanske var bättre med EKG först eftersom hon måste ligga stilla då hon gör det och säkert kommer bli ledsen över att bli stucken i fingret då hon inte blivit det tidigare (förutom PKU testet på BB då) och det höll sköterskan med om.
Så vi fick börja med att göra EKG och Ayla skötte sig helt galant, hon var väldigt nyfiken på alla elektroder som hon hade över hela kroppen men jag lyckades distrahera henne så att sköterskan fick dit alla där de skulle sitta och dem fick sitta kvar hela tiden. Lyckades tom få Ayla att ligga still största delen utav inspelningarna. Det var lite i början på ena och lite i slutet på tredje inspelningen som hon rörde sig lite väl mycket för att apparaten skulle godkänna det helt men dem fick in allt som behövdes och Ayla fick klä på sig igen och hoppa upp i mitt knä för att bli stucken i fingret.
Blodprovet gick jätte, jätte bra det med!
Var nervös över hur ledsen hon skulle bli, men hon rörde inte en min när de stack henne i fingret, och då satt Ayla ändå och stirrade på nålen när de tog provet och såg hur blodet börja rinna ur hennes lilla finger... Det var först vid sista provröret som hon började små gnälla och grät till lite, lite för då var hon less på att vara fasthållen.
Efteråt fick hon massor med beröm igen och så fick hon välja ut ett klistermärke, hon valde ett på Bamse.
Det skulle ta 3-4dagar för att få provsvaren så skulle de höra av sig ang. resultat, EKG tittade läkaren på direkt och ringde i kväll och berättade att allt såg fint ut så vi slipper iaf oroa oss för att det är något fel på hennes lilla hjärta.
Så nu är det bara att vänta på remissen och sedan fortsätter utredningen.
Är nervös över vad de kommer komma fram till, men samtidigt inte för hon utvecklas och växer precis som hon ska. Hon lär sig dagligen nya saker och är jätte glad och far runt hela dagarna, så förhoppningsvis så är det bara att hon har någon mineral,vitamin brist, att hon vid tillfället var uttorkad eller liknande, men eftersom det kan vara något allvarlig så vill dem göra allt de kan för att gå till botten med det hela vilket känns underbart.
Dock känner jag på mig att det kommer vara en tid av oro och rädsla nu tills vi fått remissen och varit iväg till drottning silvia, många tankar kommer flyga genom huvudet och kommer ha stenkoll på Ayla om det händer igen eller om hon börjar bete sig annorlunda eller om något annat verkar vara fel.
Men jag måste då säga att jag är otroligt stolt över att ha en sån duktig dotter, hur många gånger har inte hon varit i kontakt med sjukvården redan? bla. iom hemangiomet, det är många gånger det och redan varit sövd och gjort magnetrönten.
Hon har haft ett otroligt händelserikt år vår lilla tjej, och tycker allt att hon har haft nog med sjukvården att göra nu så jag hoppas så innerligt att det inte är något som är fel så att hon måste ha kontinuerlig läkarkontakt nu igen.
Vad skulle jag göra utan min underbara lilla gostumpis?
Hon har inte varit här hos oss ett år ens, men endå så känns det som att hon alltid har funnits här!
Det är något helt otroligt med denna lilla fröken, hon är alltid så glad och sprallig, det är det inte bara vi som tycker utan alla som träffat henne har sagt det att vi har en sådan underbar, glad och begåvad liten dotter.
Och det har vi verkligen! Hon är den bästa som finns.
