Igår så var det dags för att fixa alla provtagningar på barnmedicin eftersom alla blåsor är borta nu på lillgrisen.
Klockan 08.00 så var det dags för att klistra på bedövningsplåstren i armvecken och de var lättare sagt än gjort, självklart blir hon nyfiken och ska dra och slita i dem så de var på med långärmat på en gång för att de skulle få sitta kvar.
Kl 09.00 hade vi tid för provtagning så vi traskade ner till torget och upp på barnmedicin och satte oss att vänta på att bli uppropade.
Provtagningen gick jätte bra, dock har Ayla fortfarande riktigt knubbiga bebis armar så istället för armvecken så fick det bli i fingret som de fick stickas trotts att de var 3st rör med blod de skulle ha.
Det tog ca 30sekunder så hade de fyllt 3 rör med blod och Ayla rörde inte en min under hela tiden, min duktiga lilla flicka!
Dock så började sköterskan fundera om hon alltid blödde så här lätt, även när hon slår sig och liknande.
Det kunna jag tyvärr inte svara på eftersom hon hitills bara slagit sig och blödit ur munnen *tack och lov* men tidigare gånger de tagits blodprover så har de runnit lika mycket och hon har blödit igenom massvis med plåster på en gång, och blåmärken har hon rätt lätt för att få lite här och där.
Så nu ska vi hålla koll på det också, om hon blöder lika mycket när hon slår sig och om hon gör det ska vi höra av oss så de ska kolla upp så att de inte är något ytterligare fel på lillskruttan.
Att det aldrig kan ta slut!
Kan inte annat än undra om Ayla någonsin kommer få ett fullt "normalt" liv....
Ringde kirurgen i måndags med och fick en ny tid i morgon, förklarade vad som hade hänt varför vi inte dök upp och Aylas underbara läkare hade flyttat runt lite och tagit sin rast för att vi ska få komma dit i morgon så han får titta på henne.
Jag hade mer än gärna varit med men jag jobbar i morgon så det finns inte så mycket att göra, ska försöka skriva ner lite till Robert som jag vill att han tar upp med läkaren så att han inte glömmer bort det.
Åderbrocken som hon fått på kinden ifrån märket tex, fråga om det finns något att göra åt det nu redan eller om det måste vänta tills de att hon blir större.
Förhoppningsvis så blir det till att trappa ner på behandlingen för hennes hemangiom nu ÄNTLIGEN!
Hon har ju faktiskt hållt på med behandlingen nu i 15månader och några månader till blir det eftersom man vänjer kroppen sakta och trappar ner mängden för varje vecka så att vi har en chans att se så att de inte blossar upp och börjar växa igen som de finns en rätt så stor chans att det börjar göra.
Barnvakt hade jag igår på dagen också, jag var iväg på möte på arbetsförmedlingen så Tanja och Lucas kom hit och lekte lite med oss och sedan så for jag iväg och Tanja passade barnen och de hade gått så bra så.
Båda ungarna sommna strax innan jag for iväg och Lucas sov fortfarande då jag kom hem igen och Ayla hade vaknat 30min tidigare och så hade de suttit i soffan och bara myst och kikat lite på tv.
De leker så fint ihop de där två ungarna, även om Lucas är lite sådär glad i att Ayla springer runt och försöker krama och pussa på honom stup i ett, tror nog hon är lite betuttad i honom.
Nä dags att fixa lunch nu innan grisen vaknar så det bara är att äta när hon behagar slå upp sina fina blå igen.
Just nu är jag dock glad över att hon sover, hon har fått ett sådant hemskt temperament och ska trottsa och utmana en precis hela tiden. Hon har börjat klättra upp på köksbordet och hoppar över till fönsterbrädan och kasta ner allt i sin väg nu senaste dagarna, och när jag för 5e gången plockade ner henne nu bara under morgongen så blev hon så arg att hon tog telefonen och smackade till mig i ansiktet med den.
Så nu har jag början till en präktig liten blåtira och är svullen över vänsterögat.
Visst är det underbart med barn?
