17.e December 2008

Kvällen innan (tisdagen 16.e dec) hade vi spenderat inne på förlossningen pga min outhärdliga huvudvärk och jag hade svällt upp som en ballong över dagen bara så de vela ha in oss för kontroll, allt på den kontrollen såg fint ut och vi fick åka hem först sent på kvällen efter Ultraljud av både magen och mitt ben som jag tappade känseln i tillochfrån. Vi stannade till på Nicolinas och köpte med oss varsin kebadtallrik hem.

Jag kunde dock inte äta, det sista läkaren sa till mig efter att ha gjort en gyn undersökning strax innan vi fick åka hem var: Jag blir inte förvånad om ni är tillbaka här om några timmar för att föda barn och inte behöver återkontrollen i morgonbitti!
Vi åker hem ifrån förlossningen runt 22 tiden på kvällen och jag börjar få någotsånär regelbundna värkar efter undersökningen, spänd och nervös inför läkarens ord fick jag inte i mig något av maten fören efter tolv slaget på kvällen. Istället så satt jag och drack mitt te i massage stolen och kikade på tv och försökte sammla mig och tänka över om allt i väskan var färdigpackat eller hur det var.
Tillslut så fick jag då i mig en del av kebabtallriken och nu var det den 17.e december 2008 och det var dags att krya ned i sängen för att försöka få någon timmas sömn innan klockan ringde 07.00 för att hinna upp i tid och duscha och grejer innan besöket på förlossningen kl 08.00

Jag vaknar när klockan ringer och är dundertrött, Robert ligger kvar och sover medans jag tar en snabbdusch och laddar upp med havregrynsgröt frukost för att ha en bra grund att stå på utifall det skulle bli till att föda barn idag, trotts att värkarna dog ut lite under natten.

Klockan var 08.05 ungefär, vi hade precis kommit in till dagenheten på förlossningen för en återkontroll och vi var redan 5min sen.
Vi fick sätta oss i ett rum med några andra människor, lämna lite prover och sedan var det bara att lägga sig i detta lilla rummet bakom en skärm och göra en CTG kurva på ca 30min.
När den var färdig så kom det in två st sköterskor och pratade med oss och berättade att de skulle prata med läkaren och höra efter vad de tyckte skulle ske härnäst.
Någon minut senare kommer dem tillbaka och frågar oss om vi vill föda barn idag!
Helt paff och förvånad stirrar vi bara på varandra jag och Robert och säger sedan, jo visst kan vi det bara vi får ringa några samtal och ställa in lite saker.

Och vipps så var vi uppe på förlossningen, inskrivna och jag låg inne på ett förlossningsrum och en sköterska tog hål på hinnorna medans Robert var iväg till bilen och hämtade BB väskan som vi turligt nog hade kvar i bilen sedan kvällen innan. Vid detta laget så var klockan 10.40

Därefter gick allt väldigt snabbt fast ändå kändes det som en evighet och jag hade noll koll på hur mycket klockan var.
När vi väl kallar in sköterska för att få EDA så är alla upptagna och en arbetsledare som är där på besök kommer in för att kolla till oss, hon kollar lite snabbt hur pass öppen jag är för att se om det är dags för EDA varpå hon säger att det är dags att krysta för hon ser ett hårigt litet huvud!
Kort därefter var våra liv förändrade för all framtid!

Onsdag 17e December 2008 
klockan 15.05
I just detta ögonblick så var vi en liten människa rikare på jorden, och kort därefter hade jag henne på mitt bröst och grät av lycka.
Denna lilla människa var vår underbar dotter som fick namnet Ayla!

Nu är det exakt ett år sedan detta ögonblick som förändrade våra liv, ett år som bara har svichat förbi, trodde aldrig att ett år kunde gå så fort!

Älskade barn, du är det absolut bästa som hänt oss och det är med stor stolthet jag kan säga GRATTIS!
Grattis på födelsedagen Ayla!