Juldagen 2009

Ja, detta skulle komma att bli en dag att minnas...
Första gången någonsin som jag skulle gå ut på en juldag, Perssons Pack spelade på Tuppz och jag såg fram emot kvällen något enormt!
Få träffa många av alla mina flickor här "hemma" i Bollnäs, dricka lite gott och prata massa skit och bara mysa av varandras umgänge.

Det började dåligt redan på vägen upp till Bollnäs med att vi glömde alkoholen i Göteborg, bolaget öppnade 28,e igen, alltså No alcohol...
Men kära mor och far skänkte mig en flaska vin så att jag slapp bli utan under den enda planerade utgången under Bollnäs vistelsen. *Tack, tack*

Förfesten var jätte trevlig och jag fick återse många gamla bekanta ansikten som man inte sett på år och dag.

Kvällen väl inne på Tuppz började som vanligt, massor av folk som trängs i baren för den första obligatoriska drycken väl inne.

Sedan var det mingel för hela slanten, många kära återsenden och lite skakning av rumpan blev det allt med.

Frammåt småtimmarna så började det bli dags för att dra sig hemmåt, kvällen därinne var väl inge vidare och inte skulle den sluta bättre heller...

Alla som bor här i Bollnäs vet redan allt som hände i stora drag efter alla skriverier i tidningen och dyl. Men för alla er andra så kan jag ju sammanfatta slutet på kvällen med ett enda ord. KAOS!

Jag och Anna gick fram till garderoben, lagom mycket folk vid den tiden för att hämta ut våra jackor och stod där och små pratade och väntade snällt på våran tur.

Helt plötsligt, från ingenstans så var där massor av människor, förstår inte riktigt hur det hela gick till.

Det tog 5-10minuter någonting så kändes det som att varenda kotte därinne skulle ha sin jacka på samma gång, folk tröck på bakifrån på oss som stod där längst fram vid "disken" trycket blev allt hårdare och hårdare, folk började knuffas, stångas och slåss.

Sen uppstod paniken, folk grät, skrek och försöka förgäves slå sig fria från folkmassan.

Garderobspersonalen försökte skrika ut åt folk att backa men verkligen ingen lyssnade, folk betedde sig som djur. Man skulle kunna tro att det var kön till utgången och att hela stället var ett brinnande inferno så som folk tröck på.

Anna fick en släng av panikartad attack då hon höll på tappa luften av allt tryck och en vakt slängde snabbt över henne på andra sidan disken in i garderoben, strax därefter får jag en armbåde bak i ryggen/nacken och allt blir svart för ett ögonblick.

Strax därefter kommer jag till liv genom en enorm stöt mot bröstkorgen då en vakt drar även mig över till andra sidan av disken, en stöt som får mig att tappa andan och framkallar en lätt astma attack.

Självklart så hade jag missat att slänga ner bricanylen i väskan jag hade med mig ut och luftvägarna mina blev allt tätare och tätare tills jag blir omhändertagen av garderobspersonalen då jag börjat hyperventilera av att inte få någon luft knappt.

Vakterna hade vid det här laget börjat försöka ta tag i folks beteende, en i garderobspersonelen springer iväg och ringer en ambulans då vi inte lyckas få tag på en enda människa med bricanyl till mig att låna, under tiden så försöker 2vakter och 2 garderobspersonal skingra folksamlingen för att bära ut mig då jag vid detta laget knappt kan stå på benen och kippar efter andan.

Det tog ca 15-20minuter från att jag blev överdragen över disken innan de lyckats skingra folk genom att knuffa och mota bort dem för att få ut mig till ambulansen.

När vi äntligen har kommit ut från Tuppz och är på väg fram till ambulansen så åker den iväg med en annan patient med sprucken haka... Garberobspersonalen skriker halft hysteriskt åt ambulansen att den här tjejen får ingen luft men ambulansförarna hör självklart ingentingen och en av de som hjälpte mig ut springer iväg för att kalla på en ny ambulans.

Friskluften och att slippa allt tryck helt hjälpte dock till mycket och jag kunna lugna ner mig ordentligt men var fortfarande helt täpt i halsen och hade jätte svårt att andas.

Då först får jag äntligen hjälp med medicin av Sofie, inte rätt medicin men liknande som hjälper till att öppna upp luftvägarna så att jag kan andas hyffsat ordentligt iaf och sedan var det bara att fort försöka ta sig hem till mamma och pappa där jag hade medicinen.

Helt sjuk kväll och det kommer dröja innan jag vågar mig ut på en juldag igen, folk var verkligen som djur... Tack och lov så gick ju allt bra tillslut iaf men många tankar hinner ju snurra i huvudet på en under tiden.

Vill iaf säga ett stort tack för all hjälp den kvällen, en kväll som skulle bli så trevlig som slutade så kaosartat...