2012-01-23

DSBUS

Det blev en lång dag det här.
Började vid 9.40 i morse ca när jag ringde Akuten och berättade att pengen inte kommit ut ännu.
Då fick jag höra att jag skulle till Apoteket och köpa receptfritt laxermedel och ge henne. Kom det inget på några dagar skulle vi söka till vårdcentralen och kunde inte dom hjälpa oss skulle vi komma till akuten.
Men då ifrågasatte jag det och berättade vad läkarn sa i måndags förra veckan och då frågade han på akuten hur gammal Ayla var. Efter att jag sa hon är 3år pratade han med en kollega och då sa dom att vi skulle in och sätta oss på akuten.


Sagt och gjort! Efter ca 1.5 timme fick vi träffa doktorn. Allt lät och såg bra ut så vi blev skickad på röntgen och fota magen igen för att se vart pengen höll hus.


Och mycket riktigt, pengen satt kvar i magen!


Så efter det fick vi sitta ett tag till innan doktorn kom och berättade att vi skulle få läggas in på 330 så skulle dom ta ut pengen.

Väl uppe på avd fick Ayla börja med att byta om. Och så fick hon bedövningskräm på 3ställen för att vara garderad.


Det var inte lätt att förklara för henne när hon frågade varför hon hade allt det där vita...
För att det inte ska göra ont när dom sticker dig med massa nålar kan man ju inte riktigt säga... I väntan på att det skulle ta så dropp kunde sättas så spela hon lite och så gick vi och måla och pyssla.





När droppet väl skulle sättas så var inte de det lättaste. Dom började försöka i vänster arm, det gick inte alls. Sen prövade dom höger arm och där lyckades dom sätta i droppet. Ayla var otroligt ledsen hela tiden, även efter allt var klart. Typ 10min senare kom sköterskan tillbaka med en present till Ayla och då var hon fortfarande lika hysteriskt ledsen och sa att det gjorde ont. Jag frågade om hon verkligen skulle ha så ont, då kikade dom på droppet och såg att det gått sönder så de var därför hon hade så ont.


Då blev det bara till att börja om! Och sista försöket iom att det var sista stället bedövningskrämen suttit på. Det lyckades iaf och gick över att göra ont rätt så fort. Så nu sitter droppet i handen på henne och vi gick iväg och pärla och dega i väntan på Robert.


Nu är robert här och vi bara väntar och väntar på att Ayla ska få komma upp till op så de kan plocka ut pengen!


Vi blir kvar här i natt iaf jag och Ayla så får vi antagligen åka hem i morgonbitti.
Posted from my iPhone

2 kommentarer:

zasata sa...

men oj vilken otur, hoppas allt går bra, kramar

Barnens Hjältar sa...

Ojdå vilken grej. Ja då har hon något att berätta för sina kompisar :-) Som förälder blir man ju jätteorolig, tur att de är duktiga!