Snitt?

Aja, ska man försöka ta tag i att försöka förklara allt krånglande kring Ayla och alla hennes läkarbesök nu då?

I måndags så var vi ju som jag berättat ner till Barnmedicin för att ta prover på Ayla, jag vet inte ens själv riktigt vad det var för prover men det har med att kolla upp varför hon blöder så mycket att göra.
De sista sköterskan sa inna vi gick var att på onsdag så får ni antagligen veta resultatet, dröjer det längre så kanske de visar något annorlunda så ju fler dagar det går ju sämmre resultat kan det ha blivit...

Redan då började jag känna oro i magen och tänkte att nej fan, de kommer inte höra av sig fören på fredag eller något!
Men redan morgonen efter så ringer de ifrån barnmedicin, och det första sköterskan säger är Ja hej, du kan INTE andas ut än...
Magen klumpar ihop sig och så börjar hon skratta i andra sidan luren, och sedan förklarar vidare att det var något knas med proverna, det hade gått för lång tid emellan innan de kom in på labbet på ena av proverna, ett annat var nå mer knas, ett hade de fått svar på som hon trodde var ok men hon vela inte gå in på detaljer eftersom hon inte visste helt och att de ändå var någe knas möjligtvis så hon skulle låta läkaren själv ta resultatet av det med oss.

Sedan berättar hon att vi har fått en remiss för Ayla till Barnfysiologen (klinisk fysiologi) där Ayla skall få komma på tisdag den 22/6 för ytterligare prover!
Hon frågar om dagen funkar bra, vi har tid kl 13 och skulle räkna med att det tar hela eftermiddagen då de själva vill sätta på emblaplåster/salva (bedövning) och den sedan skall sitta i en timma och därefter bli provtagning och grejer.
Okej säger jag då, jag tycker synd om mitt lilla hjärta som ska bli stucken igen och tappas på ändå mera blod men om något är fel på henne så vill vi ju självklart få reda på VAD och så snart som möjligt!
De berättar att de bara ska ringa till klin.fys och stämma över tiderna så att de vet om att vi kommer då.

Efter ca en timme så ringer de ifrån barnmedicin IGEN...
Du, jag har lite halvdåliga nyheter börjar hon med denna gången.
Provet var inte så enkelt att ta som jag trodde, eftersom Ayla bara är 18månader så blir det istället för ett enkelt prov ett helt ingrepp.
Hon måste skrivas in på sjukhuset, hon skall SÖVAS och ingreppet är som så att de lägger ett SNITT i armen på henne!
Bara för att hon inte är över 2 år ännu så måste man göra så när man skall göra en blodflödeskoll alltså.
Vi blir informerade om allt detta då och sedan är det tack och hej.

Smått panikslagen över att min lilla älskling skall behöva sövas igen, det var så fruktansvärt läskigt förra gången hon sövdes när hon bara var 3månader och skulle göra en magnetröntgen.

Dagen efter så ringer de från barnmedicn IGEN.
Denna gången så får vi veta att ett utav proverna som var tänkt att tas på klin.fys skall vi komma ner till Barnmedicin på måndag och ta istället, så kl 12.45 på måndag skall vi ner dit så hon skall stickas i armen igen... Och Aylas läkare på barnmedicin hade diskuterat med labbet på klin.fys och ännu inte kommit fram till hur det blir utan vi skall sätta ett ? efter tiden dit på tisdag.
På måndag först när vi träffar läkaren igen så får vi besked om hur det blir på tisdagen om det blir snitt och sövning eller inte.

Måtte Ayla leva ett långt, lyckligt och FRISKT liv framöver!
För nog fasiken har hon haft nog med läkare för resten av livet nu tycker jag, under hennes 18 månader i livet har hon i snitt varit på sjukhus eller liknande och haft läkare omkring sig 1-2ggr i månaden under de senaste 15månaderna.

En 1.5åring skall inte ha fått uppleva allt detta! Det är inte rätt!
En 1,5åring skall springa runt och leka med kompisar, klättra i lekställningar, kasta sand, slåss om leksaker, skratta, sjunga och hitta på en herrans massa bus hela dagarna.



Mitt lilla hjärta precis nerkommen på rummet ifrån uppvaket efter magnetröntgen.